This is my life

Världens sämsta mamma...?
Den här veckan har varit en riktig pissvecka. Jag har haft ont i magen, huvudet och halsen och inte känt mig alls bra. Det plus tre veckor med alldeles för lite sömn har fått tålamodet att nå botten. Dessutom har Andreas varit borta tre kvällar den här veckan, vilket inte gör det hela bättre. I dag har varit en riktig katastrofdag. Eller det började i går.

I går tog jag med mig barnen till stranden efter dagis. Det var jättemysigt, de lekte och vi fikade. Det blev dock lite sent och vi var inte hemma förrän kvart i sju. I vanliga fall så äter vi middag kl sex, så barnen var lagom griniga och hungriga. Likaså mamman (som hade glömt bort att äta lunch). Båda grät hela tiden till det att maten stod på bordet. Då var de så trötta så Ida åt lite men sölade ganska mycket, Tim åt inte alls utan kastade all mat på golvet och hälde ut vattenglaset i stolen. Vrålade sedan som en stucken gris när jag försökte krångla ur honom ur stolen. Efter maten fick de bada för jag tänkte att det kunde lugna ner dem lite. När jag skulle lyfta ur dem ur badet vrålade båda för full hals. Tim fortsatte medan jag gjorde välling och bar upp dem till sängen. Han vägrade ta vällingen och skrek och skrek. Till slut kom jag på att jag glömt läsa "Max lampa". Jag läste då boken och han tystnade. Sedan somnade han men inte Ida. Hon skulle först ner och bajsa. Ner till toaletten, upp till sängen. Efter en minut kom hon på att hon glömt kissa. Ner till toaletten, upp till sängen. Sedan låg hon och vred och vände sig, satte sig, la sig. Hon somnade inte förrän efter nio. Jag hade bestämt att jag skulle städa när de somnat och jag var inte klar med städningen förrän elva.

I dag var förmiddagen helt ok. Ida var i och för sig ganska gnällig när Tim sov middag. Han fick inte sova klart utan blev väckt av maskinerna utanför och sov bara 45 minuter istället för 2,5 timme, som vanligt. Vilket resulterade i att han vaknade gallskrikandes. Det smittade till Ida så från halv två till de somnade har båda gråtit och skrikit om vartannat. Ida har ropat efter mig hela tiden och har jag inte kommit på en sekund har hon ropat högre och höger för att till sist skrika helt hysteriskt. När jag väl har hjälpt henne har det varit på fel sätt vilket gjort att hon gråtit floder. Hon fick ett bryt och började kasta pennor och kritor på mig för att jag ritade ett A i fel storlek. (Jag fick då ett ännu större bryt...) Tim har gråtit och skrikit för allt och inget. Nu på kvällen fick de bada, igen, för att lugna sig. Men Ida drog Tim i håret och Tim rev Ida, så även badet blev ett enda stort skrikande. Jag kände mer och mer hur mina nerver började krypa ut och lägga sig på utsidan. När jag väl lyfte ur dem ur badet och Ida grät för att hon frös, Tim skrek för att han ville fortsätta bada, började det koka så smått. När sedan Tim började gallskrika för att han ville ha mer tandkräm och Ida grät högre för att - ja inte vet jag - överrösta Tim förmodligen, såg jag rött. Jag vrålade med monsterröst "NU ÄR DET FÖR H****TE NOG!!!!!!" Båda blev helt tysta, sedan började Ida gråta hysteriskt så hon kräktes och Tim lika hysteriskt så han kissade på hela golvet. Jag har nog aldrig känt mig så slut och som en så dålig mamma. Så jag började också stortjuta. Det slutade med att vi låg i en stor hög alla tre och kramades och storgrät. Sedan gick vi upp till sängen, Ida och Tim drack välling medan jag läste "Max lampa". Nu sitter jag här vid datorn helt rödgråten, fortfarande helt skrovlig i halsen efter vrålet och känner mig som den värsta och sämsta mamman i världshistorien... I morgon ska jag inte vara arg en enda gång!
#1 - Malin

Såna där dagar är så hemska och jobbiga, man känner sig, precis som du skriver, som världens sämsta mamma....fast i så fall så är vi nog väldigt många som är världens sämsta mammor ibland. Hoppas att i dag är en mycket bättre dag! Vi hörs! Kramar

#2 - Ge Mig Livet Tillbaka

Svar: Hej! Tack för din fina kommentar som gjorde mig jätteglad. Jag håller helt klart med dig att en del människor inte alls borde jobba där de gör. Bara för att jag sitter i rullstol så är jag inte värd mindre respekt..

#3 - Veronica

Jag vet P R E C I S hur du känner en dag som denna! Vad man än gör är det fel, och man blir så arg så man nästan blir rädd för sig själv. Men du är inte världens sämsta mamma för det! Du är bara människa! Det står faktiskt i "Trotsboken" (som jag fick i julklapp) att det är okej att bli riktigt arg och till och med gråta inför barnen. Då fattar de att föräldern menar allvar, även om de inte förstår det i just den stunden. Sist jag hade en dag som den du beskriver hade jag turen att Mats kom hem vid middagstid, och så fort han stack näsan innanför dörren stack jag ut på stan och tog ett glas vin och käkade middag på resturang alldeles själv. Ibland måste man bara BORT! Men det är tufft när man inte har något annat val än att ta hela lasset vissa kvällar och nätter.

Nej, det är fan inte lätt att vara mamma!

Kram på dig! Nu ses vi snart!!!

#4 - Victors morfar Christer

OJ OJ har nästan glömt hur det var att ha småttingar såna är dagar. Hoppas att den har dagen blir battre.

Men kom ihåg att du aldrig blir en dålig mamma, även om du själv tycker så, du gör verkligen ditt bästa..

Hoppas du "dyker upp" snart lugnt på jobbet..

kram

Ch

#5 - bettygirl.blogg.se

hej



härligt att läsa att fler kan ha dagar som jag s har tre barn, en tonåring men också en 6 årig tjej o en 2 årig tjej, o ja kan lova att det är liv i luckan ibland :) det TILLHÖR !! o du är ingen dålig mamma, då måste ja oxo va det, men dom dåliga dagarna gör ju dom bra så extra braiga :)



kram elisabeth