This is my life

Ida är rolig...
Jag skulle klippa naglarna på Ida nu i kväll och då märkte vi att hon nådde över handfatet utan att stå på pallen. "Titta jag når!" sa hon. "Ja, du har ju blivit så lång" svarade jag. Ida "Ja, vilken tur att jag är så lång, så jag når ner till mina fötter!" :-D
Besök hos Victor
Idag har Malin och jag varit i väg till Victors viloplats och hälsat på. Hans sten kom på plats för ett tag sedan, en spöket Laban sten. Så otroligt fin!

Vi satt vid Victor länge - tysta i bland, pratandes i bland om Victor, det orättvisa i det hela och livsfunderingar. Vi spelade "vyssan lull" på en speldosa och blåste bubblor för honom. Smekte gräset som växer över han lilla kista. Det var helt varmt...

Lilla fina Victor!












Storstadsmänniska

Jag har blivit en riktig storstadsmänniska - Stockholmifierad. I morse när väckarklockan ringde kvart i sex, var det sååå trögt att gå upp. Jag låg och drog mig vilket resulterade i att jag fick stressa som ett litet djur när jag väl kom upp. Jag lyckades ändå vara klar till fem i halv sju och var mycket nöjd med min insats. Jag körde genom Trångsund och ut på Nynäsvägen. Där tog det pang bom stopp. På trafiknyheterna på radion sa de att det hänt en stor olycka, två körfält var avstängda och räddningstjänst var på plats. Jag satt där och svor i nästan en halvtimma, svor över köerna, att jag kunnat sova en stund till, att jag inte hade behövt stressa osv. Tjejen i bilen framför satt och drack ur en termosmugg, förmodligen kaffe. Jag satt och trånade genom rutan och var på vippen att springa ut, knacka på rutan och fråga om jag fick smaka en klunk. Till slut slog det mig, där satt jag och svor över att jag blev sen när det förmodligen var skadade människor där framme. Räddningstjänsten var ju där. Usch, vad jag skämdes. När blev jag en sådan stressad egoperson som satt och svor över min egen situation när andra gjort sig illa. Typisk storstadsmentalitet! Ligger någon skadad på marken, kliv över bara, det är ju bråttom...


Nästa fredag flyttar vårt kontor in till stan och jag måste börja åka pendeltåg. Mitt mål är att inte bli en av de där människorna som Stockholm är fullt utav. De där bittra personerna som halvspringer fram, med blicken ner i marken, som fräser åt dem som råkar komma för nära i dess väg. Som svär över dem som inte står tillräckligt till höger i rulltrappan. Och gud nåde de som står två i bredd och pratar. Hur VÅGAR de stoppa flödet i rulltrappan!!!


Några andra storstadsfasoner som jag stör mig på när jag ändå är i farten. Pinnen när man är och handlar. Hur kan det vara så svårt att lägga pinnen EFTER sina varor på rullbandet? Jag bara frågar. För mig är det obegripligt att den som står bakom, måste hänga sig över både rullbandet och personen framför för att få tag i den satans pinnen. Lägg pinnen bakom er!!!


Alla cyklister! Varför tror ni att trottoarerna är så breda? Det kallas för cykelbanor!!! Man ska inte cykla utanför dem, på vägen där bilarna kör. Man ska cykla på dem. De är så breda för att man både ska få plats att gå och att cykla. Så att bilarna ska kunna köra på vägen.


Så, nu ska jag sluta gnälla och lägga energin på något bättre. :-)
Typ sova... God natt!