Idag vid middagsbordet berättade Ida att hon och Noah på dagis är kära i varandra! Andreas och jag försökte hålla oss för skratt och sa ”jaha, är ni?”. ”Ja” svarade Ida, ”vi är kära. Han har sagt det till mig flera gånger”. När jag nattade henne försökte jag luska lite mer. Då berättade hon att Noah har sagt att han är kär i henne och han vill att hon ska vara kär i honom och då är hon väl det. Krångligare än så behöver det inte vara när man är fyra år. J Jag frågade om hon vet vad det innebär att vara kär i någon, men det visste hon inte. Men hon hade pussat Noah på kinden idag. Sedan när vi sa godnatt sa hon ”Mamma jag är kär i dig också, och i pappa och i Tim och i Noah. Fyra stycken är jag kär i. Och så älskar jag dig!” Sötnosen!
Tim har senaste veckan börjat prata hur mycket som helst. Han har länge pratat med kortare meningar men nu pratar han på ”riktigt”. Han berättar långa sammanhängande saker. Så busar han också. Hela vägen hem från dagis i dag gick han och sa att han skulle äta massa saker. ”Äta godis – neeeeeh”, ”Äta tårta – neeeeeeh”, ”Äta glass – neeeeeeh”, Äta traktor – neeeeeh” och gapskratt, ”Äta hår – neeeeeeeh” skratta ännu mer… och så höll det på. Ida föll in i det också men vi kom lite ur spår när någon av dem sa ”äta gris – neeeeej” och jag började förklara att man faktiskt kan äta gris t ex bacon. Märkte ganska snart att det kanske inte är det bästa att berätta för en två- och en fyraåring.
4 kommentar(er)
